Till den som inte ska läsa min blogg.
En vacker dag ska jag göra dig lika illa som du gjort mig! Jag ska ljuga dig rätt upp i ansiktet och trampa på dig när du ligger. Jag ska skratta åt dig och håna dig för att du är så värdelös. Jag ska göra allt i min makt för att du ska bryta ihop totalt. Jag ska visa dig att du inte är starkare än mig. Jag ska njuta varje gång jag säger en elak kommentar som hugger i ditt hjärta. Och jag ger mig inte förens jag har orsakat dig enormt mycket smärta.
Det kanske gör mindre ont sen?
exakt en vecka sen
Du lämnade mig
Den dagen
Gav du mig
sista kyssen
sista kramen
Någonsin
Du släppte min
hand
Som du hade
hållit så hårt i
För att aldrig någonsin
hålla i den igen
Du åkte iväg
iväg från mig
på den där jävla vägen
Du visste
att du inte skulle
Höra av dig igen
du visste hur allting
Skulle bli
Men vad visste jag?
Ingenting
Så dum och naiv
varför skulle jag tro på dig?
När alla andra behandlat mig
likadant som du
Jag hoppas
jag hoppas verkligen
att allt gör mindre ont
sen
.........................
Du gick nog hem inatt, trots allt.
Det var bara jag, som inte märkt,
att ditt hjärta fått ny adress
Fan ta dig
Jag hade så jävla lite kvar
men du kom
och du tog det som var kvar
och nu har jag ingenting
Fan för dig
med din vinnande stil
fan för dig
med dina lysande ögon
Och fan för mig
som litade på dig.
Jag borde set att det var en one way-deal.
Du fick ta från mig
medan jag släppte ifrån mig
men ingen fick komma nära inpå dig.
Så du förstörde mig.
Varsågod och klappa dina smutsiga händer
fyllda av hat
jag klarar inte av denna tystnad du lämnade mig i
Jag vill säga att du aldrig var någonting
men sanningen är att du var allt
Men det togs ifrån mig.
Jag ville så gärna vara som du,
men jag inser nu,
att ingen,
ingen borde vara som du.
Så må fan ta dig
för att du dödade mig.
Dags att släppa kärleken till dig och gå vidare..
men en del vill glömma
jag blir rädd av mina egna känslor
jag tror inte jag klarar av
så det är nog bäst att glömma
gå vidare, vistas med dom som uppskattar
som vill vara med mig
både vän och potensiell kärlek
prata med dom som gör mig glad
jag vet att jag gör som jag vill
och det tänker jag börja med
inga mer rädslor om dig
att göra dig upprörd
nu måste jag bara lyckas släppa
tänka på mig själv igen
vad jag behöver för att må bra
och just nu krossar du mig bara
och jag vill inte känna så
jag vill känna mig glad igen
slippa gråta varje natt
vare sig med eller utan tårar
mitt hjärta behöver bli helt igen
jag tänker inte kämpa för din kärlek
jag släpper kärleken och är den ämnad
då kommer det tillbaka i framtiden
tills dess låter jag inget stoppa mig
det är inte sunt för mig att hålla in
jag orkar helt enkelt inte
inge mer falskt hopp om återtagande
jag ska leva för mig nu inte dig!
Du. Ingenting. Jag.
Jag är ingen.
Ingen mer än jag väljer att vara.
Inte din vän
Och jag vill att du ska veta det.
Jag är ingen.
Och ändå är jag allt.
I ena sekunden betyder jag mest.
Och i den andra är jag bortglömd.
Men det är okej.
Du är ingen.
Ingen jag vill leva med.
Inte längre.
Du är ingen.
Och ändå är du också allt.
I ena sekunden älskar jag dig.
Och i den andra förstår jag inte hur jag kunde göra det.
Men det är okej.
Vi är ingenting.
Ingenting mer än tvåsamheten delade.
Så enkelt skiftande.
Vi är ingenting.
Fastän vi egentligen är allt för någon annan.
En falsk ton i en härligt mjuk stämma.
Vi är ingenting alls längre.
Men det är okej.
Jag älskar inte dig.
Det gör ont...
Riktigt ont....
Meningen med livet?
Man vill bara ligga kvar och aldrig gå upp.
Man känner ingen lycka, känner ingen mening
Man vill bara ge upp,
ge upp den här gåvan som livet sägs vara.
Man vill inte mer,
Vill bara komma bort till det paradiset man så länge har drömt om.
Hur ska man klara dag in o dag ut, när man inte ens vill se människor längre.
Man klarar inte av det längre.
Man vill inte prata eller se någon.
Man vill skita i allt o alla ,
Och bara somna in.
Hur kan man leva ett normalt liv när saker händer hela tiden?
Så att man inte ens orkar med livet längre.
Hur kan man leva ett liv där allting rasar samman?
Man är så trött på alla löjliga lekar.
Alla bara leker med en som man vore en leksak.
Det bevisar bara att man är värdelös.
Att man tillhör inte ens här.
Vad ska man göra när man inte orkar mer ?
Vem kan lyssna då ?
Vem vill lyssna då ?
Vad ska man göra när man inte ens vill ge livet en chans till för man har gett för mycket chanser ?
Vad ska man göra när livet känns meningslöst?
Vad ska man göra om man inte vill längre?
Vad ska man göra om man vill ta sitt sista andetag?
När allt bara rasar
Blir du arg om jag inte orkar mer?
Blir du arg om du måste fortsätta utan mej?
Blir du arg om jag stanna för ett tag, släppa tagen och låter mig dras med?
Jag orkar inte kämpa emot längre..
Jag är inte starkt nog
Dom var starkare än mig
Jag försökte verkligen, jag lovar..
Men jag är inte lika stark längre..
Jag orkar inte slåss för något som inte leder någon stans, som inte rubbar sig.
Snälla bli inte arg nu, men jag tror jag låter mig dras med in i det mörka.
Men för mig är det inte mörker jag ser längre,
jag ser det som ett lungt rum.
Där jag äntligen kommer att få vila
Slippa slåss och slippa att kämpa.
Bli inte arg
Det kommer vara underbart..
För det har dom sagt
Jag hoppas att du vet vad du gör...
hon ligger tryggt högst upp
bortglömd sitter jag här och observerar
ser hur hon långsamt förvandlar dig
och du säger att jag ska vara snäll
trevlig mot henne?
hon som håller på att ta dig ifrån dig själv..
tror inte det du!
Någonstans längs denna väg försvann du igen
jag som trodde att du blivit stark..
tydligen så hade jag mer än fel
ser du inte hur hon äger dig och kontrollerar?
men du fortsätter att gapa och svälja
trots att du inser hur fel det är forsätter du
upp och ner åker vi i din berg och dalbana
jag måste följa med för att se till att du inte ramlar
Vem är du?
jag känner inte igen dig mer
trodde verkligen inte att du var en sådan person
men jag antar att jag tagit fel igen..
du kan beskylla mig för en massa saker
men gå inte och gör dem själv sedan!
detta har pågått alltför länge ser du inte?
men du har väl blivit blind för ditt eget bästa
Jag vet inte hur vi ska klara det här
orkar faktiskt inte längre..
du får komma tillbaka till mig när du är klar
om du anser att vi har nått värt att rädda
under tiden kommer jag att sysselsätta mig
förblir alltid vid ditt hjärta som en vakt
men jag är trött och söker förändring
vill inte förlora dig men vad ska jag göra?
Om du vill....
Om du vill så får du gå nu, för jag orkar inte mer. Snälla gör det, jag ber dig! Om du vill så går jag nu. Jag stannar inte kvar. Om du vill får du säga adjö och ta det allra sista av min kärlek som jag har till dig. Du får gå nu. Det finns ingen räddning för oss. Jag ser ingen utväg. Om du vill så kan jag gå nu, men då vänder jag mig aldrig mer om. Om du vill så kan du få alla mina tårar. Om du vill får du gå nu, men ta våra minnen av oss med dig. Jag orkar inte bära dom ensam. Jag orkar inte själv slåss för oss. Om du vill så får du gå nu. Men se inte på mig när mitt hjärta krossas itu, om du vill får du gå nu den som krossade det var ju du....
ett sista avsked..
Måste skriva
någon slags
avsked
Ett sista farväl
till de som brydde sig
Jag går min väg
inatt
Och kommer aldrig tillbaka
Försök inte att hindra mig
För jag orkar inte med
de lögner jag lever på
Det som vissa kallar liv
men som jag kallar
Helvetet
Var inte oroliga
Dit jag vandrar
inatt
tar död på mitt helvete
Fäll inga tårar
(bara slöseri)
Börjar nu
min vandring in i
evigheten
Att kunna släppa taget?
Jag går nästan under av sorg. Folk säger att det kommer ta tid och att om ett tag är allt bra igen, för så säger man ju alltid. Men jag vet inte, jag kan ju inte bara glömma allt jag känner. Ibland känns det bra och jag tror att jag håller på att lyckas komma över det. Men så vågar jag liksom inte och sitter fast trots att jag verkligen vill komma vidare och när jag märker det, att det är likadant nu som förut. Att saknaden inte släpper, så känns det som om det bästa är att nöta bort känslorna. Låta tiden gå och hoppas och sakna. Hoppas och sakna, hoppas och sakna. Tills att det försvunnit av ren utmattning, det vore sorgligt om det skulle sluta så. Men just nu känns det som att det är det enda jag överhuvud taget kan göra...
Jag har iaf kvar min andra älskling, min vackra Tarragona. Aldrig aldrig aldrig ska hon få försvinna ifrån mig....
Tarragona och jag för massa år sen <3
Vilja Sjuk Dag 2
Uppdaterar senare om läget...
Vilja Sjuk Dag 1
Vilja, en av våra islandshästar har vart dålig till och från hela helgen. I måndags morse låg hon bara ner och flåsade och svettades.
Veterinären kom ut och konstaterade Fång, hon fick framhovarna omlindade och smärtstillande. Lite senare på eftermiddagen var hon pigg. Men på kvällen blev hon dålig igen..
På bild: Nisse, Vilja och Veterinär
Ett sista ögonblick...
De sa det skulle ordna sig , att allt skulle bli bra.
Men du lämnade livet o du lämnade mig kvar.
Allting ser inte likadant ut nu för tiden, jag är ganska lycklig , men jag saknar dig i livet.
Det finns stunder då jag inte orkar mer , jag vill ha dig nära, för det var bara du som såg, hur smärtan inombords bara river o värker. Men du orka inte skiten , vet ej om jag gör det heller.
Nu gäller det att orka mer , samla mera mod. Måste klara mig igenom livet, kämpa emot.
Du valde vägen upp till himlen och blev fri. Du blev saknad av världen , det vill jag också bli.
Du var en ponny som ville alla gott, men det var ingen som förstod , jag önskar dom förstått.
Dom borde gett dig kärlek , istället för hat, för nu är du borta vännen , kommer aldrig mer tillbaks.
Nu finns det bara minnen kvar, för du försvann
jag försökte finnas där, ge en hjälpande hand
men inget hjälpte till , din mardröm blev sann
du somnade förevigt, och jag saknar dig ibland.
Svåra stunder har passerat , utan dig breve.
Jag försökte hjälpa dig om jag fick bestämma, skulle du stannat här på jorden.
Det går inte en dag utan tankarna om dig, om jag kunde räddat dig, ja känner skulden i mig.
Varje 13 september , tänder jag tusen ljus, för att hedra den du är , och den du var förut.
Jag önskar att det aldrig hade hänt, den där dagen, hela natten låg jag vaken.
Jag tänkte på vart du skulle komma efter livet..
Jag vet inte vart du finns , men jag fortsätter o skriver.
Vill att du ska veta att vi saknar dig fortfarande,
vill ha ett svar , varför ? , men ingen kan förklara det.
Jag ber för dig i himlen , o hoppas att du trivs där,
för utan dig här , är det inte samma värld.
Jag älskar dej...
För allting som du är och du tog mig upp på fötter igen.
Tre ord och jag faller direkt.
Du och jag, det bästa som har hänt.
Se mig i ögonen, jag förstår nu.
Jag vet att vi båda vill att det håller i en evighet.
Förlåt mig om jag tvekar ibland.
Men jag lovar att bättra mig precis som jag har sagt.
Känner du dig ensam är du aldrig till besvär.
För när du behöver mig kommer jag redan vara där.
En bra vän som fanns där ifrån början.
Du förlät mina fel och tog bort den onda smörjan.
För när alla andra svek var det du som stog kvar.
Berättade för mig, hur värdefull jag var.
Du är stjärnan som föll från himlen ner till jorden.
Utan dig vore jag bara en av miljoner.
Det är svårt att förklara när ord inte räcker till.
Kan inte ge dig allt du önskar men du vet att jag vill.
När jag är ledsen tänker jag tillbaka på den dagen vi träffades och den
Dagen det blev vi och jag fick allt som jag önska.
Jag tror ingen förstår det vi delar tillsammans.
När vi är med varandra känns som tiden stannar.
Du hjälpte mig upp och tog tillbaka min glädje.
Trodde aldrig att kärlek kunde kännas såhär rätt.
Du är allt som jag nånsin velat ha.
Varje andetag med dig känns så underbart.
Jag säger så mycket med detta är sant.
Du kan vara den rätta så håll hårt i min hand.
Du har gett mig ett liv och någonting att tro på.
Vi ska vara dom som klarar allting tillsammans.
Och har jag dig vid sidan skiter jag i allt annat.
Du är det finaste jag vet...
Tomt
Tom igen, alltid tom. Jag strider i ett omöjligt krig, med hela världen mot mig och ingen på min sida. Jag strider i tystnad, jag är den enda som är medveten om kampen, de andra, de har redan börjat bygga om allt som vore det fredens tid. Och överallt i dessa tomma gator, inget blod mer, inga själar som skriker. Världen står still. Och längs vägar där förälskade brukade promenera hand i hand i månens midnattsljus, där den genomträngande lukten från nybakat bröd förtrollade hela staden står nu en ensam buske kvar. Natten är här, ingen är klar. De unga, som för några timmar sedan jagade färgglada fjärilar i solens hetta springer nu så snabbt de kan för att hinna ikapp ljusets hastighet. Kanske blir det dag då, kanske blir de unga igen då. Och den gamle mannen, med sin rödrutiga polotröja och taniga händer, som viskar om en annan tid som är förbi. Med käppen i handen och rädslan ständigt bakom honom, flyr även han, han som lovade att stanna. Och de flyr och nu är staden öde. I deras ögon ser man mörker, de som precis lämnat en stad o bli våldtagen. De ser inte, den arma staden som nu ligger där i väntan på sin våldtäktsman. Utan skydd ligger hon där, hon som snart möter döden och hon står ensam kvar.
Jag är tom igen. Alltid tom. Och för mitt inre ser jag det tydligt, det som komma skall. Jag är rustad, mobiliserad, hela kroppen på spänn och jag väntar. ATTACKERA DÅ! Låt mig inte vänta mer, låt mig inte få se det lilla barnet som har skratt i min. Låt mig inte se den gråhåriga receptionisten som ler vänligt även mot dem föraktade. Låt mig inte få se solen som lyser genom springan och barnens skrik som hörs inifrån. Attackera nu, jag vill inte uppleva mer.
Om du bara visste hur mycket du betyder för mig...
Jag vill aldrig lämna dig, jag hoppas vi aldrig lämnar varandra. Vi har det absolut finaste förhållandet, vi ska vara glad att vi har det. För jag är så grymt tacksam, tacksam för att du är den du är. För att du håller om mig när jag gråter, för att du får mig skratta så jag tappar andan. Jag finner ärligt inte ens ord till att förklara min kärlek till dig, hur jag än försöker så går det inte beskrivan känslan i bröstet på mig.
Varje morgon när jag vaknar är jag rädd för att inte ha dig vid min sida när jag somnar på kvällen igen. Varje dag tänker jag på dig , jag tänker på dig varje minut. Du har mitt hjärta i din hand, så förstör det inte! Vi har haft våra svåra stunder, men vi har klarat oss igenom dom. Jag har hört dig gråta, jag har hört dig skratta, men livet har mer att bjuda på och jag tänker vara där vid alla stunder. Utan dig skulle mitt liv vara som ingenting, som ett löv helt värdelöst. När jag har dig , så har det en poäng , jag har något att leva för. Du är faktiskt mitt liv. Så försvinner du , tar du med dig mitt liv och hjärta. Ibland har jag inte vetat vad jag ska göra, för du kan göra mig så galen helt ur ramarna, men när jag lugnat ner mig står du alltid där med armarna öppna för att krama om mig kyssa på mig och säga att du älskar mig. Att få sova på din arm, få höra hur du andas eller bara titta på dig när du sover, är fantastiskt. Men att få säga till dig, att jag älskar dig är det absolut bästa som existerar. Jag vet inte hur jag ska kunna förklara min kärlek till dig , känns som jag redan sagt precis allt 10 gånger förut, men du får ju inte glömma bort hur mycket jag älskar dig. Så jag lovar dig, vad som än sker i framtiden så kommer jag alltid älska dig även om vi skulle gå skilda vägar. Så kommer jag tänka på dig om nätterna, jag kommer aldrig radera våra bilder eller minnen. Dom är låsta i mitt hjärta, men jag hoppas jag aldrig kommer behöva tänka tanken egentligen på det här, en dag i taget våran taktikt right?
Fredag
Love sets you free. Jag känner mig så jävla lugn inombords. Var jag än hamnar, hur ytliga människorna omkring mig än är, vet jag alltid att den här andra världen existerar. Kärleken gör en fri. Inte den beroendeframkallande, desperata kärleken utan den riktiga kärleken. När två själar inser att de egentligen är en.
Livet är långt, vägarna är många. Men det bästa av allt, det är att jag inte bara har en trasig själ, utan jag har delar av en annans också och världen är två. Ingen kan skada mig, inte idag. För jag vet om att er värld, där ni dödar och slåss, inte är den enda. Kärleken gör en fri.
