Till den som inte ska läsa min blogg.




En vacker dag ska jag göra dig lika illa som du gjort mig! Jag ska ljuga dig rätt upp i ansiktet och trampa på dig när du ligger. Jag ska skratta åt dig och håna dig för att du är så värdelös. Jag ska göra allt i min makt för att du ska bryta ihop totalt. Jag ska visa dig att du inte är starkare än mig. Jag ska njuta varje gång jag säger en elak kommentar som hugger i ditt hjärta. Och jag ger mig inte förens jag har orsakat dig enormt mycket smärta.

Det kanske gör mindre ont sen?

I onsdags var det
exakt en vecka sen
Du lämnade mig

Den dagen
Gav du mig
sista kyssen
sista kramen

Någonsin

Du släppte min
hand
Som du hade
hållit så hårt i

För att aldrig någonsin
hålla i den igen


Du åkte iväg

iväg från mig
på den där jävla vägen

Du visste
att du inte skulle
Höra av dig igen
du visste hur allting
Skulle bli

Men vad visste jag?
Ingenting

Så dum och naiv
varför skulle jag tro på dig?
När alla andra behandlat mig
likadant som du



Jag hoppas
jag hoppas verkligen

att allt gör mindre ont
sen

.........................

Du gick nog hem inatt, trots allt.
Det var bara jag, som inte märkt,
att ditt hjärta fått ny adress


Fan ta dig

Jag hade så jävla lite kvar
men du kom
och du tog det som var kvar

och nu har jag ingenting

Fan för dig
med din vinnande stil
fan för dig 
med dina lysande ögon

Och fan för mig
som litade på dig.

Jag borde set att det var en one way-deal.
Du fick ta från mig
medan jag släppte ifrån mig
men ingen fick komma nära inpå dig.

Så du förstörde mig.

Varsågod och klappa dina smutsiga händer
fyllda av hat
jag klarar inte av denna tystnad du lämnade mig i

Jag vill säga att du aldrig var någonting
men sanningen är att du var allt
Men det togs ifrån mig.

Jag ville så gärna vara som du,
men jag inser nu,
att ingen,
ingen borde vara som du.

Så må fan ta dig
för att du dödade mig.



Dags att släppa kärleken till dig och gå vidare..

En del av mig vill minnas
men en del vill glömma
jag blir rädd av mina egna känslor
jag tror inte jag klarar av
så det är nog bäst att glömma
gå vidare, vistas med dom som uppskattar
som vill vara med mig

både vän och potensiell kärlek
prata med dom som gör mig glad
jag vet att jag gör som jag vill
och det tänker jag börja med
inga mer rädslor om dig
att göra dig upprörd
nu måste jag bara lyckas släppa
tänka på mig själv igen

vad jag behöver för att må bra
och just nu krossar du mig bara
och jag vill inte känna så
jag vill känna mig glad igen
slippa gråta varje natt
vare sig med eller utan tårar
mitt hjärta behöver bli helt igen

jag tänker inte kämpa för din kärlek
jag släpper kärleken och är den ämnad
då kommer det tillbaka i framtiden
tills dess låter jag inget stoppa mig
det är inte sunt för mig att hålla in
jag orkar helt enkelt inte
inge mer falskt hopp om återtagande
jag ska leva för mig nu inte dig!



Du. Ingenting. Jag.

Jag är ingen.
Ingen mer än jag väljer att vara.
Inte din vän
Och jag vill att du ska veta det.
Jag är ingen.
Och ändå är jag allt.
I ena sekunden betyder jag mest.
Och i den andra är jag bortglömd.
Men det är okej.

Du är ingen.
Ingen jag vill leva med.
Inte längre.
Du är ingen.
Och ändå är du också allt.
I ena sekunden älskar jag dig.
Och i den andra förstår jag inte hur jag kunde göra det.
Men det är okej.

Vi är ingenting.
Ingenting mer än tvåsamheten delade.
Så enkelt skiftande.
Vi är ingenting.
Fastän vi egentligen är allt för någon annan.
En falsk ton i en härligt mjuk stämma.
Vi är ingenting alls längre.
Men det är okej.

Jag älskar inte dig.






Det gör ont...

Riktigt ont....






Meningen med livet?

Det finns dagar , som man inte ens orkar resa sig upp ur sängen
Man vill bara ligga kvar och aldrig gå upp.
Man känner ingen lycka, känner ingen mening
Man vill bara ge upp,
ge upp den här gåvan som livet sägs vara.
Man vill inte mer,
Vill bara komma bort till det paradiset man så länge har drömt om.

Hur ska man klara dag in o dag ut, när man inte ens vill se människor längre.
Man klarar inte av det längre.
Man vill inte prata eller se någon.
Man vill skita i allt o alla ,
Och bara somna in.

Hur kan man leva ett normalt liv när saker händer hela tiden?
Så att man inte ens orkar med livet längre.
Hur kan man leva ett liv där allting rasar samman?
Man är så trött på alla löjliga lekar.
Alla bara leker med en som man vore en leksak.
Det bevisar bara att man är värdelös.
Att man tillhör inte ens här.

Vad ska man göra när man inte orkar mer ?
Vem kan lyssna då ?
Vem vill lyssna då ?
Vad ska man göra när man inte ens vill ge livet en chans till för man har gett för mycket chanser ?
Vad ska man göra när livet känns meningslöst?
Vad ska man göra om man inte vill längre?
Vad ska man göra om man vill ta sitt sista andetag?


När allt bara rasar

Blir du arg om jag inte orkar mer?
Blir du arg om du måste fortsätta utan mej?
Blir du arg om jag stanna för ett tag, släppa tagen och låter mig dras med?

Jag orkar inte kämpa emot längre..
Jag är inte starkt nog
Dom var starkare än mig
Jag försökte verkligen, jag lovar..

Men jag är inte lika stark längre..
Jag orkar inte slåss för något som inte leder någon stans, som inte rubbar sig.
Snälla bli inte arg nu, men jag tror jag låter mig dras med in i det mörka.

Men för mig är det inte mörker jag ser längre,
jag ser det som ett lungt rum.
Där jag äntligen kommer att få vila
Slippa slåss och slippa att kämpa.
Bli inte arg
Det kommer vara underbart..
För det har dom sagt


Jag hoppas att du vet vad du gör...

Du har lagt till en annan på din lista
hon ligger tryggt högst upp
bortglömd sitter jag här och observerar
ser hur hon långsamt förvandlar dig
och du säger att jag ska vara snäll
trevlig mot henne?
hon som håller på att ta dig ifrån dig själv..
tror inte det du!

Någonstans längs denna väg försvann du igen
jag som trodde att du blivit stark..
tydligen så hade jag mer än fel
ser du inte hur hon äger dig och kontrollerar?
men du fortsätter att gapa och svälja
trots att du inser hur fel det är forsätter du
upp och ner åker vi i din berg och dalbana
jag måste följa med för att se till att du inte ramlar

Vem är du?
jag känner inte igen dig mer
trodde verkligen inte att du var en sådan person
men jag antar att jag tagit fel igen..
du kan beskylla mig för en massa saker
men gå inte och gör dem själv sedan!
detta har pågått alltför länge ser du inte?
men du har väl blivit blind för ditt eget bästa

Jag vet inte hur vi ska klara det här
orkar faktiskt inte längre..
du får komma tillbaka till mig när du är klar
om du anser att vi har nått värt att rädda
under tiden kommer jag att sysselsätta mig
förblir alltid vid ditt hjärta som en vakt
men jag är trött och söker förändring
vill inte förlora dig men vad ska jag göra?


Om du vill....


Om du vill så får du gå nu, för jag orkar inte mer. Snälla gör det, jag ber dig! Om du vill så går jag nu. Jag stannar inte kvar. Om du vill får du säga adjö och ta det allra sista av min kärlek som jag har till dig. Du får gå nu. Det finns ingen räddning för oss. Jag ser ingen utväg. Om du vill så kan jag gå nu, men då vänder jag mig aldrig mer om. Om du vill så kan du få alla mina tårar. Om du vill får du gå nu, men ta våra minnen av oss med dig. Jag orkar inte bära dom ensam. Jag orkar inte själv slåss för oss. Om du vill så får du gå nu. Men se inte på mig när mitt hjärta krossas itu, om du vill får du gå nu den som krossade det var ju du....




ett sista avsked..

Sista dagen
Måste skriva
någon slags
avsked
Ett sista farväl
till de som brydde sig

Jag går min väg
inatt
Och kommer aldrig tillbaka

Försök inte att hindra mig

För jag orkar inte med
de lögner jag lever på
Det som vissa kallar liv
men som jag kallar
Helvetet

Var inte oroliga
Dit jag vandrar
inatt
tar död på mitt helvete

Fäll inga tårar
(bara slöseri)

Börjar nu
min vandring in i
evigheten


Att kunna släppa taget?

Jag går nästan under av sorg. Folk säger att det kommer ta tid och att om ett tag är allt bra igen, för så säger man ju alltid. Men jag vet inte, jag kan ju inte bara glömma allt jag känner. Ibland känns det bra och jag tror att jag håller på att lyckas komma över det. Men så vågar jag liksom inte och sitter fast trots att jag verkligen vill komma vidare och när jag märker det, att det är likadant nu som förut. Att saknaden inte släpper, så känns det som om det bästa är att nöta bort känslorna. Låta tiden gå och hoppas och sakna. Hoppas och sakna, hoppas och sakna. Tills att det försvunnit av ren utmattning, det vore sorgligt om det skulle sluta så. Men just nu känns det som att det är det enda jag överhuvud taget kan göra...



Jag har iaf kvar min andra älskling, min vackra Tarragona. Aldrig aldrig aldrig ska hon få försvinna ifrån mig....




Tarragona och jag för massa år sen <3


Vilja Sjuk Dag 2

Veterinären är hos Vilja nu, hon har blivit sämre...

Uppdaterar senare om läget...

Vilja Sjuk Dag 1

Vilja, en av våra islandshästar har vart dålig till och från hela helgen. I måndags morse låg hon bara ner och flåsade och svettades.

Veterinären kom ut och konstaterade Fång, hon fick framhovarna omlindade och smärtstillande. Lite senare på eftermiddagen var hon pigg. Men på kvällen blev hon dålig igen..



På bild: Nisse, Vilja och Veterinär


RSS 2.0