Du. Ingenting. Jag.

Jag är ingen.
Ingen mer än jag väljer att vara.
Inte din vän
Och jag vill att du ska veta det.
Jag är ingen.
Och ändå är jag allt.
I ena sekunden betyder jag mest.
Och i den andra är jag bortglömd.
Men det är okej.

Du är ingen.
Ingen jag vill leva med.
Inte längre.
Du är ingen.
Och ändå är du också allt.
I ena sekunden älskar jag dig.
Och i den andra förstår jag inte hur jag kunde göra det.
Men det är okej.

Vi är ingenting.
Ingenting mer än tvåsamheten delade.
Så enkelt skiftande.
Vi är ingenting.
Fastän vi egentligen är allt för någon annan.
En falsk ton i en härligt mjuk stämma.
Vi är ingenting alls längre.
Men det är okej.

Jag älskar inte dig.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0