Behöver jag säga nåt?
Ibland behövs inga ord till att förklara... Men än en gång har det som inte får hända hänt, Tarragona är skadad.
Ett sår på benet som verkligen har stört blödigt. Jag tyckte det var så märkligt att hon inte kom när jag ropade idag, hon kommer alltid annars i full galopp. Men jag ropade och ropade men jag hörde varken hovslag eller gnäggningar... Det var då jag visste med all säkerhet att någonting hänt. Den där minuten som gick innan jag hittade henne i hagen var hemsk, jag hann tänka så mycket innan jag väl såg henne och kom fram till henne. Såg genast att benet var rejält svullet. Inom mig kände jag bara en stor förtvivlan, jag orkar ju inte! Varför hon hela tiden? Min älskade pålle <3 Det finns liksom inga ord. Jag är helt maktlös, jag kan inget göra. Jag håller på att oroa ihjäl mig för henne nu. Faan, hur mycket mer ska man orka?? Det börjar bli för mycket nu. Alltid är det någonting! Stackars häst... De evigt gröna ängarna skulle hon nog finnas på. Det är bara jag som är ett ego och vill ha henne kvar här. Men någonting inom mig säger att allt inte är kört riktigt än... Hoppet ska man alltid ha kvar. Men samtidigt säger nåt inom mig att jag ska låta henne vandra vidare...
Vackraste hästen av alla i mina ögon...
Tarragona...
Tänk en äng där tusen blommor blommar
Himmel med en bris som fläktar skönt
Att somna till en evig sommar
Och vakna i ett hav av gräs så grönt
Tänk att springa fort med andra hästar
På ett fält helt utan slut
Att explodera fritt i solens strålar
Och utan smärta sträcka ut
Tänk att vila sen på solvarm äng
Och sova lätt till fåglars sång
Att njuta lugnt i himmelssäng
Och vakna ung och frisk
Här är det bara bra! :)
Ja det får vi göra.
Stackars Tarragona :( det blir bra ska du se :)
Haha snygg bild i mitten. hon spanar in bakdelen på tjugan :P
