När fan ska detta sluta???!!!
Jag måste bort härifrån. Kan inte vara kvar längre, står inte ut! Jag måste bort, på något sätt. Känner mig så jävla ensam och övergiven. Hata, älska alla är goda nej alla är onda. Aldrig mittemellan, alltid svart eller vitt. Ena sekund sorg över att livet inget betyder längre och innan jag hinner förstå något blir jag plötsligt hoppfull och börjar planera, såhär ska jag förändra mitt liv. I nästa sekund hat för att jag känner mig ensam och i nästa kärlek till hela världen, spricker av medkänsla och skuldkänslor för att någon var snäll mot mig. Och nu, rastlös och desperat. MÅSTE få höra att de älskar mig! Att jag är viktig. Men alla är upptagna och jag ruttnar bort i min ensamhet. Bottenlöst, bottenlöst svart och hålet kan aldrig fyllas aldrig älskad nog, aldrig beundrad nog och jag hatar hela jävla världen för att ingen ger mig det jag behöver. Jag är den enda jag har, jag måste älska mig själv. Men nej kan inte, jag HATAR mig själv mer än jag hatar världen. Och jag vill skrika, slåss, vill såra och skada, skada tills NI FÖRSTÅR! Tills ni förstår hur ont det gör i själen, tills ni förstår att mitt hjärta aldrig varit helt. Och Borderline, vad fan innebär det? Är jag förstörd, är min hjärna skadad? Föralltid? Älska mig älska mig älska mig. Håll om mig snälla, håll om mig nu jag är så vilsen jag är så rädd. Och ingen o prata med. Mamma hatar mig, Och alla andra, de vet inte. De förstår inte att jag dör för att de inte älskar mig tillräckligt, hör av sig tillräckligt ofta. Fan när ska det här sluta? Jag måste bort, klarar inte av mer.
