Varför är du så underbar?
Du är snäll, du bryr dig och du är så omtänksam.
När jag är ledsen så får du mig på andra tankar, bara genom att finnas till och krama mig.
Jag vet att du finns där när jag behöver dig. Jag vet vart tryggheten finns när allt känns jobbigt.
Ingen har förr brytt sig om mig som du gör. Visste det har funnits folk som verkar ha brytt sig. Men de har tillslut svikit och övergett mig på ett eller annat sätt. Men jag tror och hoppas att du inte är som de! Du blir inte arg om jag är dum. Du ber mig inte vara någon jag inte är. Jag vet inte hur jag klarat mig utan dig innan. Jag skulle aldrig klara mig utan dig nu. Dina kramar och dina ord får mig att bli lugn när allt är kaos.
Vet du hur många gånger du egentligen räddat mig från att ta det sista klivet?
Vet du hur mycket det betyder för mig att ha någon som bryr sig om mig?
vet du hur mycket det betyder när du kramar om mig tills allt mörker nästan är borta?
Tack "M" för allt du gör. Tack för all tröst och trygghet. <3
Snälla, försvinn inte ifrån mig. Paniken, ångesten och rädslan kommer döda mig då! Du vet att jag är rädd, rädd för allt, rädd för livet. Jag vill dö fast jag vill leva.
Undra när allt ska bli bra?
Rädsla
Rädsla är gråt. Rädsla är oro. Rädsla är en Mardröm.
Det kan börja med något litet men sedan växa större och större.
Bli tyngre och tyngre och svårare och svårare att få bort.
Rädsla har alla. Alla har rädsla. Precis Alla. Jag har rädsla. Du har rädsla. Han där, hon också. Alla har rädsla!
Rädsla är svårt. Svårt att veta. När vet man när man är rädd? Hur känns det?
Rädsla för mig är när det bli helt tomt. Jag bli både kall och varm samtidigt. Jag gråter.
Ja, gråt är nog ett tecken på rädsla.
Man ska aldrig hålla tårarna inom sig. Om man är rädd ska man låta tårarna rinna.
Rädsla är nog bland det tuffaste som finns. Och det tuffa med rädsla eller det Svåra med Rädlsa är att det kan vara vad som helst. Det kan vara rädsla för minsta myran till rädslan för Döden.
Jag tror alla har rädsla för döden. Alla är rädda för döden. Även om man kan säga det att Jag är faktiskt inte vidare rädd för döden så lovar jag att den dagen den personen står i tur för Döden då kommer den ångra allt den sagt om att den inte var ett dugg rädd för döden.
Det kanske är annorlunda om man vet att Döden snart ska komma. Man vet att "Jag ska Dö snart".
Då kanske det blir enklare. Man får säga Hej då iallafall.
Tänk då dom som står mitt påvägen. Lastbilen kommer. Man vet att man inte hinner göra något.
Allt går ju så snabbt. På mindre än en sekund. Men i huvudet så kommer det säkert upp flera olika känslor och tankar. Som: Jag borde berättat för honom/henne att jag Älskar han/hon. Jag skulle inte bråkat med mamma tidigare i morse. Jag borde gett henne en kram och förlåtit henne.
Men det största som man ångrar är nog: "Jag skulle aldrig gått ut. Jag skulle Aldrig ha gått över vägen. Jag skulle aldrig vänt mig om. Ucsh, Jag skulle aldrig Gått ut.
Det är nog Rädsla och mycket mycket mera känslor i den människans huvud.
Egentligen borde man inte känna rädsla. Man borde vara Glad och Skratta.
Inte vara ledsen och gråta.
Men Egentligen finns inte!
Rädsla är en Mardröm. En hemsk Mardröm!
