| Du är min bästa vän, du finns där när alla är emot mej. Du kan inte tala, men jag förstår ändå. Du lyssnar när jag har problem,du försöker trösta mej med en knuff med huvet det säger allt. Du har gett mig så mycket under dessa år. Du gick felfritt på vår första tävling. Du va min första riktiga vän. Nu blir du bara sjukare och sjukare. Du reser vidare till Trapalandas evigt gröna ängar snart, jag tror du förstår. Du ser så ledsen ut när du ser på mej med dina mörka ögon och tittar efter mej när jag går som om du vill säga: Nej gå inte! Jag behöver ochså tröst! Hur ska jag på några dagar kunna tacka dej för alla dessa år? Så tack min vän, tack för dessa åren. Snart är du bara ett foto på min vägg. :'( |
