Heaven is a place nearby

Jag förstår inte. Ska jag be om ursäkt för att jag är trasig, för att jag mår så dåligt att jag inte orkar leva?

Vad fan begär ni av mig egentligen?! Ni vet ingenting! Vissa dagar orkar jag inte vara social, orkar inte prata, orkar inte svara i telefon,  orkar inte svara på sms, orkar inte svara på msn... Snälla acceptera!
Om ni vart jag skulle ni aldrig le igen....!

Ibland undrar jag om någon skulle märka om jag dog... Eller försvann...


Mamma...
Varför stöttar du inte mej när jag behöver dig? Varför kramar du mig inte när jag gråter, och säger att allt ska bli bra? Jag behöver ditt stöd.. Även jag behöver kärlek från dej, trots att jag har blivit stor. Jag kämpar hårt för att få ha det bra, och du kommer aldrig att få säga vad var det jag sa. En vacker dag kanske jag trampar på dig, så som du har trampat på mig. Då kanske du förstår hur mycket du har sårat mig, då kanske du förstår hur mycket jag behövde dig.

Mamma, jag målade en ängel idag. Inte en som var vit och vacker, utan en som var svart som sot och hade blodiga vingar. Hon såg så mörk och dyster ut. Därför målade jag dit ett par kristallklara ögon och ett leende. Mamma, jag målade ett självporträtt. Varje dag pryder jag mig själv med ett leende, för att inte se så svart och sorgsen ut.