Daniel

Jag har kämpat och slitit. Jag vet att det blir bättre men det känns inte hittills.
Jag fastnar i tankar och försöker ta mig loss.  Men nu vet jag vart du står och jag behöver dig inte!
Och jag glömmer dig mer för varje dag. Vi bröt av våran band och dom gick av på mitten.
Jag har kastat våra bilder, jag har saknat och glömt. Du har förändrats så mycket, jag vet knappt vem du är.
Vart tog den personen vägen som alltid fanns där? Du förlorade min tillit när du släppte min hand.
Och jag vet mycket väl att jag en dag kommer le. Men när jag sitter här och skriver rinner tårarna ner.
När livet sviker är det bra att vara två. Men ena halvan av mig slutade förstå..
Vi gick skilda vägar, greppade tag i andras händer. Jag försökte göra allt, men det va du som gjorde fel.
Löften om att bry sig som inte längre finns. Va ärlig mot dig själv, var det såhär det skulle bli? Isåfall trodde jag fel om hela dig och ditt liv!
Du är en ängel för mig så varför hände det här? Ett misstag förändrade allt, hela min värld. Så klart jag vill va ha dig, men du ser att det inte går. För varje gång jag ser dig river du upp gamla sår. Du har sagt förlåt,men jag kan inte ta emot det. All skit som jag fick ta, du är fan inte värd det!  Alla minnen stannar kvar och alla stunder som vi skrattat. Det skulle var du och jag till döden, ville aldrig ha någon annan.
Men tider försvinner, passerar och blir minnen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0